Igår, var jag och Kennet ner till Sundsvalls sjukhus för provtagningar och för att visa foten för den fotkirurg som lovat att göra sitt bästa för att få till den så bra som möjligt.
Vi åkte 04.30 från Ö-vik då vi skulle vara där halv 8.
Vi träffade först en mkt trelig sköterska som tog ett antal rör med blod från min arm, för att sedan ta EKG. Sen fick vi vänta tills kl. blev halv nio då vi fick träffa den trevlige kirurgen Achfrim, eller nåt sånt... som undersökte foten . Han sa genast att den inte gick att operera den 20 april, som det var tänkt, då skavsåret inte är riktigt läkt. Skulle man operera då det inte är läkt, så kunde vi till 100% räkna med att jag skulle få benröta!!!! Han blev också mkt förskräckt över att Ö-viksläkaren hade tagit bort gipset pga att jag har ett sår. Foten har nu vridit sig ytterligare....Nu är det frågan om avancerad kirurgi, alltså betydligt mer komplicerat än tidigare, för att göra mig någorlunda återställd igen.
Det blev snabbt ett möte med en kvinna som kallades för "gips-Lena", en gipsteknikutbildad sköterka!! Bara det!!! I Ö-vik har minsann ingen sköterska, mig veterligen, ett stort eget rum med all tänkbar utrustning.... Nej...där får nog vem som helst gipsa. Och ni må tro att Lena och läkaren var irreterade över vad jag fått stå ut med. De sa att ofta läker sår fortare med gips utanpå....!!
Vi blev tillfrågade om ifall vi kunde tänka oss att åka dessa drygt 30 mil, en ggn i veckan, för att byta gipset där i Sundsvall. Självklart, sa vi, för det känns inte bra att besöka ortopeden här i Ö-vik efter detta.
Håll nu tummarna att såret läker fort, för då blir det operation.
På hemvägen blev det IKEA besök, såklart. Elin hade bett oss köpa lite saker till Marcus nya rum. Skulle tro att vi blir stammisar på den affären under denna vår.
Kram Agneta
.JPG)